Aimo Nietasvuoris


Aimo om Jie Keramik

Aimo

Aimo Nietosvuori i sin ateljé i slutet av 60-talet.

Onsdagen den 28 oktober bjöd Gantofta gruppen tillsammans med Gantofta Byalag in till ett föredrag om livet på Jie Keramik.

Ett femtiotal personer slöt upp för att lyssna på Aimo Nietasvuoris berättelse om sitt liv och sitt Jie. En hänförande berättelse om hur han redan som litet barn tecknade och målade och som han själv uttrycker det ”kladdade på allt han kom över”. Och om en sträng pappa som såg kladdandet som ett otyg och inte en framtida sysselsättning. Han var med sin pappa i skogen, som var skogshuggare och grovarbetare. Det ville Aimo också bli. 

”Det var kallt och det var vinter och sjön var frusen till is då jag fick tag i pappas yxa och gick till sjön där jag högg ett mönster i isen. Det gnistrade så fint i solen. Så jag gick efter min far för att visa min skapelse men möttes av förargan och straffades med att vara utan mat den dagen”.

Intresset påverkades inte av detta och kladdandet fortsatte på allt han kunde få tag i, till exempel sin mammas gamla lakan som han spände upp. 

”Min mamma har berättat att jag som barn var med henne nere vid sjön där hon skulle tvätta familjens kläder. När mamma tvättade lekte jag vid sjökanten. Jag formade små lerkakor men när de rann ut, för det blev för löst, så plattade jag dem och gick efter blommor att dekorera dem med. Oftast smörblommor för de höll sig längst”

Aimo fortsatte att berätta om sin barndom, om sitt liv, sina resor och sitt Jie och vad Jie har kommit att betyda för hans engagemang, fram till företaget sattes i konkurs.